Mycket av det man tänker stannar kvar mellan ens båda öron, i alla fall hos mig. På ett sätt är den inre monologen bra att ha men om den blir för tjatig så känner jag att det är något som jag kanske måste ändra på för att jag inte ska tycka att min inre monolog är jobbig att lyssna på. Framtiden är ljus men det kommer alltid att finnas mörka perioder. Men på något sätt så gillar ja även dem. Kanske för att de ljusa perioderna då blir så pass mycket ljusare än vad dem egentligen skulle blivit om jag inte hade haft de mörka perioderna. Detta var bara lite tankar som jag inte låter stanna kvar mellan mina öron.

Tre känslor!

Tre känslor som rör sig inom mitt känslospektra just nu är: Lycka, Lust och trötthet. Detta känns som tre bra känslor att avsluta dagen med och att även ta med sig in i morgondagen. Dock kan jag lämna tröttheten i nattens ljus så att någon annan kan ta över den känslan även om det är en positiv och härlig trötthet.

Johannes

Kan man påverka livet i den riktningen man vill att det ska gå? Kan drömmar slå in? Det två frågorna tror jag kan ha samma svar. Jag tror att man kan påverka sitt liv och inriktning på det, jag tror på att drömmar kan slå in, bara man verkligen tror på att dom kan bli verklighet. Det kan ta tid innan de slår in för det är förmodligen en hel del annat som också måste slå in och fungera på rätt sätt innan ens dröm kan slå in. Drömmarna behöver inte vara stora utan det kan även vara mindre. Mindre drömmar kanske tar kortare tid att slå in men det behöver inte heller vara på det sättet. För att små drömmar ska bli sanna så kanske man behöver bestiga det där berget först. Och en liten dröm kan även vara början på något större. Om man vill att det ska bli bli bättre väder och varmare så kanske man tänker "snälla sol gör så att det blir varmare" men egentligen är det en del annat som också ska slå in innan det kan bli varmt och sol. Molnen på himlen måste skingras och för att det ska slå in så måste ju även vinden blåsa bort molnen innan solen kan titta fram. Alltså det tar tid för att dessa små drömmar om bättre väder ska slå in. Så varför tar det då så lång tid för drömmar att slå in? Jo kanske det är så att molnen även där sätter stopp för drömmarna som man har, det kanske även är regnmoln som stoppar det man vill, och för att regnmolnen ska försvinna så måste det ske något. Och när regnmolnen är borta så måste även det "vanliga" molnen bort för det skymmer sikten för drömmen som man så länge har gått och burit på. Man får inte sluta att tro, man får inte sluta att drömma, man får inte sluta att hoppas för då blir det svårare för drömmen att förstå att det är detta som är så viktigt för mig. Om vi hade blivit satta på denna jorden bara för att leva utan drömmar och tankar som för oss framåt, då hade vi inte heller haft känslor. Då hade vi bara gått omkring som robotar och vi hade inte heller fortplantat oss på det sättet som vi ska göra genom kärlek, sex och härlig kroppskontakt. Då hade vi nog bara varit några delar som ligger i något lagerutrymmen och väntar på att plockas ihop till en enhet, vi hade förmodligen inte ens väntat, vi hade bara legat där och inte känt någonting. Nä drömmar kan bli sanndrömmar bara man tror på dem tillräckligt mycket och länge så att moderjord förstår att det är detta vi verkligen vill. Jag har skrivit innan att jag inte tror på ödet, och det gör jag inte. Det kan bara vara så att det känns som om det är ödet som bestämmer ibland. Och det är ju ganska spännande att känna så, men om jag tänker efter tillräckligt mycket så tror jag att saker händer av en anledning, och bara man är öppen och villig till att försöka förstå så tror jag att man kan lära sig oändligt mycket när minsta lila dröm slår in. Don't stop believing.

Ibland är livet mer nära än annars. För mig innebär det att det antingen är intressant och möjligheterna är större än vanliga dagar. Ibland kan det innebära att det är en jobbig tid i livet där man på något plan i livet inte kommer vidare, man får inte möjlighet att utvecklas som man vill och kan. Jag tror i och för sig inte på slumpen men det innebär inte att situationerna man hamnar i är jobbigare eller lättare att ta till sig och lättare eller jobbigare att förstå sig på. Jag tror dock på att tur och otur finns, man kan gå länge och vänta på att turen ska vända eller kanske försöka tänka/göra något för att inte stanna upp i livet och grotta ner sig i ett tänkande som blir negativt. Ibland känns det som att gravitationen jobbar emot en, den drar ner en och man får inte utvecklas som man vill. Gravitationen jobbar emot mig. Men eftersom jag inte tror på slumpen så finns det nog en menning med det också.

Jag funderade på om jag skulle skriva en sammanfattning om året som gått. Jag funderade då på om jag verkligen kände att jag behövde göra det. Jag känner att man slösar så mycket tid och energi på att tänka på vad man kunde ha gjort och vad man önskar skulle ha varit annorlunda. Det känns inte fel att se bakåt för att se vad som har hänt och varför saker har blivit som det har, men att låta sig gräva ner sig i saker som har varit gör ju att vi inte koncentrerar oss på det som kommer och gör inte det bästa för att anpassa framtiden efter oss och våra egna behov. Plötsligt ringer framtiden på dörrklockan och då står man där utan att ha förberett sig. Man kan ju naturligtvis aldrig förbereda sig för allt som händer och inte heller för det som inte händer.

Med denna flummiga början kommer jag att fortsätta med att försöka beskriva och sätta känslor på vad som har hänt i och med mig under 2013.
Jag känner stor tacksamhet för hur jag har utvecklat mig själv och hur mitt sätt att handla och tänka har ändrat sig till en mer positiv kraft. En kraft som jag har lärt mig att hantera och tolka. Jag har lärt mig oerhört mycket om det känslor som uppkommer inom mig och varför och varifrån de kommer. Detta är dock bara början på resan som jag har löst biljett till, dessutom är det en otroligt spännande resa som kommer att pågå hela livet.
Det jag har lärt mig är helt enkelt ett nytt sätt att ta hand om mig själv på. Ett oerhört positivt sätt som dock kräver att jag är 100% ärlig mot mig själv och det är ju inte det lättaste att vara som de flesta vet. Det jag måste vara ärlig med är vad jag känner för det som händer med och runtomkring mig, helt enkelt känslor som uppkommer i olika sociala situationer och sammanhang och tankarna kring dessa. Även ärlighet i förhållande situationer gentemot nära, kära och folk som jag har runt omkring mig på ett eller annat sätt.

Något som jag också har varit med om under det gångna året är att jag lärt känna även andra i min närhet på ett annat sätt. Och detta har varit oerhört svårt för mig att göra. Jag har sett och känt saker som jag inte tycker om och saker som jag egentligen aldrig skulle ha trott att jag skulle känna. En hel del negativa känslor är det som har kommit upp i och med detta. Och negativa känslor har jag alltid haft ett speciellt sätt att handskas med som inte har varit bra för mig, handlingar och tankar som har varit ganska destruktiva och inte har varit på något sätt bra för mig förutom att jag nu kan ta med mig känslorna och känna igen det negativa tänket och handlingarna som jag glider tillbaka i under vissa mindre bra stunder. Detta är bra för att jag mår då bra när jag kan identifiera dem och göra något åt dem.

Många av människorna jag har mött under 2013 har jag lärt mig oerhört mycket av, både bra och dåliga saker. Jag gjorde min praktik på Nämdemansgården i Blentarp under höstterminen och många av dessa människor som jag har träffat där, både terapeuter och patienter har jag lärt mig oerhört mycket av. Jag blev mottagen på ett oerhört fint sätt av de flesta där och kände ett stort förtroende från alla. Detta är jag oerhört tacksam för. Tack!

Alla begår vi också misstag och så har även jag gjort under det gångna året, men om man hela tiden ser tillbaka och gräver ner sig i sina misstag så och önskar att man handlat annorlunda, hindrar du dig själv från att leva i nuet. Varje dag som kommer innebär en ny möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen eller att börja om på nytt. För mig kommer 2014 handla mycket om att leva här och nu och ha en plan för framtiden och att vara öppen för nya intryck och ny kunskap. Bara jag tänker på det så känner jag en oerhörd framtids tro.

Det känns härligt! Tack för din visdom och lärdom 2013 men nu lägger jag dig bakom mig och ser fram emot 2014 och att krama ur så mycket som möjligt ur dig och låta dropparna falla där det hör hemma.
/ Johannes.

Att gå omkring och må dåligt har vi alla gjort någon gång i livet. Någon mår mer dåligt än andra och någon mår oftare med tätare mellanrum sämre än någon annan. Det finns då en stor mängd människor som tar till olika medel för att må bättre, vissa är bara tillfälliga lättnader så som alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande handlingar och medel.

Förmodligen är känslan av bedövning som man får av det kemiska i alkohol och narkotika något som man aldrig har känt innan. Ganska snabbt får många för sig att detta sätt att förtränga sina känslor på är det bästa sättet eftersom det faktiskt fungerar. Det fungerar på så sätt att du dövar dina sinnen och inte känner särskilt mycket, definitivt inga dåliga känslor fram till dess att bedövningsskänslan faktiskt börjar försvinna. Då börjar du att känna ännu mer av de känslorna som du försökte få bort genom att dricka eller droga. Dessutom får du också andra känslor på köpet så som skuld och skam känslor, kanske har du till och med varit så bedövad av det kemiska i alkoholen eller drogen att du faktiskt inte vet vad du har gjort när du var berusad. Detta får dig att må ännu sämre och du får tankar så som, vad har jag gjort, var har jag varit, hur har jag uppträtt, har jag gjort någon illa? Dessa känslor kanske bubblar runt i magen på dig och du får ännu mer skam och skuld.

Kanske mobiltelefonen ringer och du ser att det är en av dina vänner som var med igår som ringer. Du tvekar att svara för du vet inte vad som väntar dig i den andra luren. Du låter det ringa tills det tar slut. Du kanske andas ut lite och tycker att du gjorde rätt i att inte svara. Plötsligt ringer telefonen igen. Det är samma person som ringer och du tvekar ännu en gång, men tar mod till dig och för med fingret på svarsknappen på telefonen och svarar. Vad du får höra i andra änden vet vi inte, det vi dock kan tänka oss att du gör, är att du direkt går i försvarsställning och försöker att slätta över det som personen i fråga kanske påstår att du har gjort. Kanske du är väldigt duktig på att ljuga och manipulera din omgivning eftersom du har gjort det till ett mönster under lång tid i ditt liv. Kanske dina närstående vänner och anhöriga är vana att höra alla dessa ursäkter från dig då dom vet egentligen hur du reagerar och svarar när du har druckit eller drogat.

Detta drickande och drogande har pågot under en längre tid på grund av att du egentligen inte vet eller har lärt dig att ta hand om jobbiga känslor, som du kanske har känt ända sedan du började ta hand om det du kände genom att bedöva dig med alkohol eller droger. kanske du var 13 år gamma första gången du var berusad och känslan som du fick då, var obeskrivlig för dig. Du hade hittat din livskamrat kanske det kändes som, du var glad och nöjd över detta eftersom du nu hade kommit på, vad du trodde var ett bra sätt att slippa känna jobbiga känslor.

När du nu är över 50 år och har haft drogen eller flaskan som bästa kompis i över 40 år så har du kommit till ett stadie där du upptäcker att du inte har någonting kvar i livet för utom din bästa vän flaskan. Dina barn som är över 20 år vill inte veta av dig din fru har begärt skilsmässa, du håller på att förlora jobbet. Du har kanske i och för sig några kompisar kvar, inga vänner som du har känt sedan du var ung, dom har brutit kontakten med dig då dom tycker att du har druckit och drogat för mycket. Det vänner du nu har är dom som du har fått på krogen under det senaste halvåret. Dom känner du dig trygga med för att du kan ägna dig åt det du vill, dricka och droga utan att de ställer för många obekväma frågor om ditt beteende.

Men plötsligt en dag vaknar du upp i en ambulans, du vet inte hur du har hamnat där. Sjukvårdarna ser väldigt koncentrerade och sammanbitna ut och säger något till dig men du kan inte höra vad de säger. Du får veta efteråt att när du kom in till sjukhuset och avgiftningen så hade du 3,8 promille i kroppen, du var alltså praktiskt taget död. Du får även veta att om du vill fortsätta att leva så måste du sluta dricka. Plötsligt kommer dina barn och din fru in i rummet där du ligger och du börjar gråta av glädje. Du trodde aldrig att de skulle komma och besöka dig. Du trodde att du var död för dom, att dom inte brydde sig. Men det gör dom, dom kramar om dig med gråten i halsen och din yngsta dotter säger"pappa, jag vill att du ska åka på behandlingshem för att bli nykter. Jag vill inte att du ska dö, du måste sluta dricka." Du bryter ihop och känner att det faktiskt inte finns någon annan väg att gå. Och du får fram " hjälp mig, jag behöver hjälp att sluta dricka, jag vill inte dö"

Du kommer in på ett behandlingshem och kämpar som fan för att ta till dig det verktygen som du faktiskt får där. Det tar lång tid för dig att ta dig igenom behandlingen. Du behöver till och med fördjupad insikt i att förstå dina problem. Du träffar på några olika terapeuter under din tid på behandlingshemmet. Några som får dig att känna efter hur du mår själv och någon som säger åt dig att "så här ska du göra för det funkade för mig" någon pekar med hela handen åt dig och du försöker göra som denna människa säger för att hitta din nykterhet men du klarar inte av det genom att göra som någon annan har gjort. Du känner att du måste hitta din egen väg vilket du gör tillslut genom en annan terapeut som verkligen lyssnar och motiverar dig på ett bra sätt genom att han hjälper dig att hitta din egen väg till dit eget tillfrisknande. Du kommer sedan hem till familjen igen efter kanske tre månader och har då gjort en hel del livsstilsförändringar för att du ska kunna leva nyktert och inte bara va nykter. Du har fått insikt i att det räcker inte med att bara sätta på korken på flaskan eller att spola ner dina droger i toaletten. Det är ju egentligen lätt att sluta dricka eller droga, det som är svårt är att inte börja igen och det har du en handlingsplan med dig hem för att kunna gå tillbaka och titta på när du inte vet hur du ska göra. Du har även byggt upp ett nytt kontaktnät med nyktra missbrukare som du känner att du har oerhört mycket gemensamt med. Du har någon som du kan rings till om du känner alkoholsuget igen och få vägledning av. Du kanske har hittat en motivation att gå på AA möten där du faktiskt kan berätta hur du känner och mår för en grupp människor som har samma sjukdom som du och som förstår dig. Du känner dig lugnare i dig själv nu, för nu har du lärt dig hur du ska ta hand om dina jobbiga känslor som kommer upp lite då och då. Du känner dig glad och stark för att du äntligen kan börja leva det liv du egentligen har velat ha från början. Du har lärt dig att ta en dag i taget och att när du vaknar på morgonen så är du nykter och du lovar dig själv att du ska i alla fall vara nykter idag. Imorgon vet du ingenting om.

Man måste lära sig att koppla det intellektuella till sina känslor som bubblar omkring i magen annars förstår man sig inte på vad det är man känner. Och att då peka med hela handen fungerar inte, då är oftast reaktionen att man vänder sig om och tar till sig det mönster och handlingar som har gjort att man hamnat så långt ner i missbruket som man har. I vissa situationer med vissa människor kan det funka, men inte på det känslomässiga planet.


Detta var lite tankar och funderingar som finns i mitt huvud just nu.
Tack för att ni läst.
Johannes

Tre känslor som jag har just nu, influerade av veckan som gått.

Lättnad.
Tro.
Rädsla.

Lugnet infinner sig, prestationsångesten sjunker. Tankar skingras, båten lägger till. Ankaret sjunker tryggt mot botten. Glädjen över stillheten ökar. Det är här, det är nu som vi är.