Saker som förändras går att få igen.
Dagar som förändrar finns kvar.
Tankar och funderingar sprutar ut ur mitt hjärta. Funderingarna om ett luciatåg, leder ej bort, men hem. Tillslut infinner sig lugnet och jag somnar om igen.

Jag är just nu inne i en period som är ganska jobbig och som innebär att jag ska hitta en väg att gå medan jag nystar mig fram till den sanna och stadiga väg som kommer att vara som en pulserande ådra i mitt fortsatta liv. I detta sökande efter väg har jag tagit till mig två helt olika sånger med tillhörande texter som för tillfället betyder mycket för mig. Jag lever mitt liv väldigt mycket genom musik och texter för tillfället och kommer förmodligen alltid att göra det. Text och musik är ett sätt för mig att uttrycka mig och ett sätt för mig att förstå och hitta mina känslor på. Den första sången jag tänker på är "This train is my life". I den här liknelsen är tåget mitt liv där det finns en hel del vagnar påkopplade. I dem här olika vagnarna finns olika delar och olika människor i mitt liv. Mina nära och kära det vill säga familjen finns i den vagnen som är kopplad närmast loket (hjärtat) i dem andra vagnarna finns allt från nära vänner till inte så nära vänner och även människor som jag egentligen inte vill ha någon kontakt eller anknytning till. I andra vagnar samlas det känslor och förhållningssätt till världen som man stöter på under sin resa. Det är möjligt att det dessutom är en vagn för varje känsla och förhållningssätt. Vid olika stationer kopplar man av vissa vagnar så man blir av med det man inte vill ha. Ibland kopplar vagnarna av sig själva eftersom dem kanske inte vill vara kopplade till mitt tåg längre utan väntar på ett annat som känns bättre och säkrare för dem. 

Under resan så kan det även ske olyckor och då måste tåget ha hjälp att komma upp på banan igen. Det kan behövas lagas och repareras lite innan tåget kan köra vidare igen på sin färd. 

Ibland kan det vara någon individ som vill hoppa på tåget och står och väntar vid en station, då kan det ibland vara så att någon hoppar av vid densamma eller kanske redan har gjort det på en annan station eller kanske man väntar tills man har åkt lite längre. 

Ibland när man står och väntar på stationen kan man ha ställt sig på fel sida spåret och då kan det vara långt att gå eller springa för att komma på rätt plattform till rätt tåg. Kanske kommer man fram i tid innan tåget har gått eller så kanske man missar det. 

Här kommer Texten till Marillions sång.

This Train is My Life

This train is my life 
Speeding through the night 
We have been to these places 
For barely a moment 

Wide awake 
Sometimes sleeping 
Sometimes watching 
Sometimes dreaming 

Through stroby stations 
Too fast to know their names 
Too fast to know if we came or will come again 

Sleeping towns joined together 
By the steel of the rails 
Parallel lines 
Parallel lives 

You and I 
We're movie-rich 
We're reflected in the window 
The dark night's black mirror glass 
Distant lights from the wrong side of the tracks 

Christmas lights 
Go by in the houses 
Anonymous windows 
Anonymous rooms of 
Anonymous souls 

So take my hand 
Squeeze it tight 
Make some light 
In the darkness 
I'm glad you came on this trip 
Don't lose your grip 
Don't lose your grip 
This train is my life 
This train is my life 

Travel with me 
And we'll see..

Sedan kan det faktiskt vara så att ju äldre man blir så kanske man inte stannar på vissa stationer i livet . Eller så är det så att man försöker att undvika att stanna på vissa stationer eftersom dem som går på där bara kommer att göra dig illa eller vara dåliga för dig på något sätt. Men kanske tåget stannar där ändå fastän du egentligen inte vill och när du lämnar och åker iväg igen så är det kanske med halvfart för att du har blivit tömd på energi som du behöver för att fullfölja resan. Dock kan man stanna vid en reservstation och fylla på både vatten och kol till pannan så att man kan tuffa på i bra takt igen. 

Det finns en sång som heter "This train don`t stop there anymore" skriven av Elton John med texy av Bernie Taupin. Denna låt och text betyder mycket för mig. Elton John sjunger om sitt liv och att han inte har tagit hänsyn till sig själv i sitt tidigare liv och att alla beroenden han har haft bara egentligen har varit bromsklossar för honom i hans liv. Livet är ju inte särskilt lätt och kan säkert ses som en bromskloss i sig själv för sitt eget självförverkligande. Man gör dåliga val och växlar in på fel spår ganska ofta i livet och förhoppningsvis lär man sig av detta också så att man tillslut kan vara så klok att man har lärt sig av sina misstag och inte gör dem igen. Om man märker att ens misstag går ut över det "vanliga" livet och kanske över den familjen man har men främst över sig själv så kanske man ska tänka efter att man inte ska stanna upp vid den stationen igen där du gjorde ditt misstag. 

Här kommer texten till Elton Johns låt:

This train don´t stop there anymore.

När vi ibland fastnar i livet så måste man kanske välja ett nytt sätt att leva. En del gånger handlar det om att lämna efter sig något som vi har haft runt oss i många år. Andra gånger handlar det om att gå vidare lite snabbare. Båda gångerna känner man kanske rädsla för den nya framtiden som vi har framför oss men vi kan också känna glädje och lättnad. 

Just nu är jag inne på en ny väg i mitt liv, jag utbildar mig till Behandlingspedagog vilket innebär att man är inne och rotar mycket i sina egna funderingar, sina egna normer vad gäller rätt och fel, andras normer och vilka konsekvenser dem kan få för mig. Med andras synvinkel (normer) menar jag, folk som står mig nära, folk som inte står mig lika nära och folk som är främlingar för mig. 

Folk som står mig nära borde ju rent generelt ha ganska lika normer som jag själv har. Men i min undersökning om det här har jag kommit fram till att så inte behöver vara fallet. Klart vi har normer som är mycket likadana men ibland finns det även normer som står väldigt långt ifrån varandra. Andras normer är ibland väldigt irriterande och likaså är det irriterande när andra klampar in och försöker förklara för dig att din norm inte är bra. På något sätt måste vi kunna samspela i våra nära relationer så att vi inte upprör den andra parten eller gruppen för mycket. Om vi nu vill ha den här nära relationen kvar i vår värld så måste vi hitta på ett sätt att bygga dem här små broarna.

Detta skulle jag kunna kalla "en bro över glasshuset där man inte ska kasta sten" alltså bygga en bro så att ett litet snedsteg i värsta fall inte ställer till en katastrof.

Men det är kanske detta som är att kompromissa i ett nära förhållande, att inte överträda och klampa in med allt du har inom dem normativa gränserna som vi som individer har satt upp omkring oss.

Detta kan även vara en krydda i ett nära förhållande, bara man kan komma överens om ett slutgiltigt ömsesidigt beslut om var man sätter ner foten så kan det funka hur bra som helst. 

Gällande folk som inte är lika nära så kompromissar man ännu mer än vad man gör med folk som är nära. Detta gör man eftersom man inte vill att någon ska tycka att man är annorlunda. Dock kan man förklara sig på ett sätt som gör att man kanske kan få förståelse för det man menar. Om man inte får den här förståelsen så skulle man nog inte kunna kalla varandra för nära vänner. 

Gällande främlingar finns det en rädsla som man direkt tar fram när det är någon som man ännu inte har lärt känna eller om man ser någon på stan som har ett annorlunda beteende så infinner sig nog rädslan där ganska snabbt. Det kan till och med övergå i aggressioner om denna främling kommer allt för nära och man kan då känna sig kränkt. Man försöker istället att inte märka denna främling utan att gå förbi helt obemärkt. 

Men man kan även vara intresserad av det främmande, just för att det är främmande och man inte vet så mycket om det. Det blir en kontrast till det vanliga inrutade livet som man lever. Det kan vara en person som man försöker få in i sitt liv för att nyanserna är så intressanta att man vill ta reda på hur färgerna egentligen ser ut och hur dem passar ihop med dina egna. 

Livet är inte förutsägbart i det långa loppet. Framtiden vet vi faktiskt ingenting om. Framtiden ligger inte i mina eller någon annans händer. Den bara finns där och korsar vår väg vare sig vi vill det eller inte. Sedan kan vi alltid välja en ny väg att gå, men för att välja en ny väg så måste vi komma ifrån en gammal. Varje ny väg förutsätter en gammal. Och jag hoppas att man kan ta med sig dem lärdomar man har från dem gamla vägarna in på den nya för då har man i alla fall lärt sig något om det liv som vi/du har levt. Det liv som vi/du kommer att leva kommer vi/du aldrig att kunna veta vart det leder oss, det enda vi/du vet är att vi/du kan byta väg om vi/du inte gillar den vi/du nu är inne på. 

Sanningen är vacker. Även om den är jobbig är den vacker precis som känslan är härligt skön om du berättar hur sanningen är för dig. Är det en jobbig sanning du går och bär på är den ännu vackrare när du berättar den. Här under kommer en underbar låt text av Richard Page, som handlar om den vackra sanningen. Läs texten innan ni lyssnar på låten.

The Truth Is Beautiful
(Richard Page/Per Magnusson/David Kreiger)

Why do our hearts refuse to face the truth
That nothing goes on forever
When every day we hide
And then deny
We?re truly not together

The truth is beautiful
It heals everything
Washes all the tears away
Cleanses us like pouring rain
The truth is beautiful
Even if it hurts now to let go
In time I know we?ll find
The truth is beautiful

So what is love
This thing we?ve held so tight
So afraid that we might lose it
What good is love
If we can?t free each other
Can we free each other please

Don?t say goodbye, don?t say goodbye
Just let your heart be the guide

Från idag till imorgon från imorgon till idag. Vägen är lång, vägen är hal, vägen är allas någon dag. Vi lever, vi lever, vi lever, vi lever som vi lär. Bara vi får som vi vill får vi det vi lär.

Jag vill inte vakna upp som ett expressbrev på posten.
Jag vill inte vakna upp utan avsändare.
Jag vill inte vakna upp utan att ha nått fram.
Jag vill inte vakna upp utan att ha fått öppna upp mig.
Jag vill inte vakna upp utan att ha blivit förstådd.
Jag vill inte vakna upp utan att ha nått mitt mål.
Jag vill inte vakna upp utan att ha skrivit min egen historia,
då stannar jag hellre kvar i minnet.

Ett av mina absoluta favorit band heter Marillion. Och om du följer mig här kommer du nog att höra talas om dem ganska ofta. Min fru brukar fråga mig "vad är det nu som har hänt" när jag lyssnar på Marillion. Detta säger hon eftersom hon tror att jag lyssnar till dem när jag är nere och kanske ledsen över något. Det stämmer absolut att jag gör det, men jag kan även lyssna till dem när jag är glad eller har någon annan typ av sinnesstämning. Mycket av deras musik berör mig djupt och deras musik är väldigt djup med djupa texter och mörka sinnestämningar. Men ni vet hur det är när man bara fastnar för något utan att egentligen kunna förklara varför... så är det för mig i det här fallet och idag har jag valt att lägga in en text från en av deras sånger. Den heter It´s not your fault och kan idag vara ganska passande med tanke på vad jag har gjort och gått igenom idag. Här får ni både texten och en härligt fin live version att lyssna till. Men innan ni tittar på klippet så läs gärna texten.

It's Not Your Fault

You're only human 
So am I 
It's such a shame we have these secrets and lies 
That get discovered from time to time 

Whatever rises eventually falls 
The world turns and it turns on us all 
You can't live life without making mistakes 
You can't live trying to keep the outside world away 

It's time to stop 
Beating yourself up 

It's not your fault 
It's not your fault 
It's not your fault 

I broke a mirror 
Maybe two 
Shattered reflections 
That's all I have of you 
Crackin like eggshell beneath my fear 
I couldn't breathe 
I couldn't keep the outside world away 
Oh dear 
When you lie down to sleep 
Repeat after me 

It's not your fault 
It's not your fault 
It's not your fault 
We're both so tired 

It's not your fault 
It's just the way we're wired

Drömmar är något vi alla har. Det kan handla om att hitta rätt kombination på lotto kupongen så att man kan leva utan att tänka på att plånboken sinar under sin egen livstid. Det kan handla om att ha en dröm om att åka till New York "the big appel" en dag innan vi försvinner från jordens yta.

Drömmar kan handla om mycket, och vara mycket speciella. Inte minst drömmar man drömmer om natten. Jag har nu, vad jag kommer ihåg haft en återkommande dröm under mer än 10 år som handlar om det huset jag växte upp i. Det enda som är annorlunda är att drömmen utspelar sig i olika rum i huset och att det alltid är olika gestalter med i drömmen. Det är nästan alltid någon eller några som på något sätt försöker ta sig in i huset. Dörren eller kanske något fönster kan vara öppet och ibland känns det som att jag ska hinna stänga dörren eller fönstret innan någon kommer in. Men jag har aldrig vad jag kommer ihåg varit med om att stänga någon dörr eller fönster utan vaknar upp innan dess.

På senare tid har det även utspelat sig drömmar utanför huset i trädgården eller utanför stängslet. Men det är nästan alltid mardrömmar. Det är såklart inte särskilt kul att ha dem här drömmarna speciellt eftersom jag inte vet vad dem betyder. Men dem brukar komma när det har varit mycket runt omkring mig, stressiga situationer eller om jag har bråkat med min mamma eller någon annan som står mig nära. Detta är som jag ser det en stor pusselbit som måste komma på plats i mitt liv. Och därför kommer jag att fortsätta min resa in i drömmarnas värld och försöka tyda dem jag har och haft. Jag kommer inte ihåg alla detaljer, speciellt inte från dem drömmarna som har hänt för länge sedan men när jag vet mer om vad dem kan betyda så kommer jag att skriva det här.

Jag lägger in en bild på huset som det ser ut idag. Dem som bor där nu har målat om och gjort en del förändringar men det är den enda bilden jag har i datorn just nu. Men när jag har skannat in en gammal bild så kommer jag att lägga ut den också.