Här går jag! Jag är på väg att bli något, någon. Jag har förhoppningsvis alltid varit någon för någon annan. Men nu, nu handlar det om att bli någon, något för mig själv. Något som jag också alltid har varit, men förmodligen aldrig något som jag riktigt har tyckt om på samma sätt som jag förtjänar. Jag är på väg att bli något som jag tycker om och förtjänar. Jag är på väg att bli jag. Nu springer jag snart.

Detta eviga väntande som vi alla går igenom lite då och då. Om det inte handlar om att vänta på någon som inte blir klar innan man ska gå på fest så kan det även handla om att vänta på någon att älska. Detta går en del individer och väntar på hela livet, vissa av oss behöver inte vänta särskilt länge. Men det kan ändå kännas som en evighet beroende på hur man själv tolkar tiden man väntar. Men det man inte vet är att det man väntar på i vissa situationer faktiskt kan inträffa när som helst. Tillexempel ikväll när du sitter framför tvn, eller på fredag när du står otåligt i baren och väntar på en vän som är sen. Om det handlar om att vänta på kärlek så är den stora klyschan att man faktiskt kommer att träffa någon när man minst anar det. 

För att spegla känslan av väntan kommer här en oerhört bra låt med en oerhört bra sångerska som jag beundrar mycket. Jennifer Nettles som sjunger i bandet Sugarland. Hon får sång att verka så enkelt. 

If words could make it real I'd tell you how

I feelInstead I'm waiting here on my knees, love

I know how it feels to breathe with you beside me I think about it always

Tonight, tonight, tonight 

I'm waiting for, waiting for the night 

Tonight, tonight, tonight

I'm waiting for, waiting for

A lifetime for a day would be an even trade

No price I wouldn't pay for your heart, love

I know how it feels to breath with you beside me

I think about it always
Tonight, tonight, tonight

I'm waiting for, waiting for the night

Tonight, tonight, tonight

I'm waiting for, waiting for
Tonight, tonight, tonightTonight, tonight, tonight

Tonight, tonight, tonightTonight, tonight, tonight

Tonight, tonight, tonightTonight, tonight
Tonight, tonight, tonight

I'm waiting for, waiting for the night

Tonight, tonight, tonight

I'm waiting for, waiting for
Tonight, tonight, tonight Tonight, tonight, tonight

Tonight, tonight, tonight

Att vara oinspirerad är något jag inte vill vara. Att få känna inspiration måste vara här och nu. Inspirationen måste vara färsk i min känsla. Min känsla av att vara inspirerad är över mig när jag skapar den. Men ibland kommer oinspirationen smygande, då gräver jag ner mig för en stund som känns som en evighet. Men evigheten övergår sedan i något som inte finns och då försvinner oinspirationen ner i evigheten som inte finns och utplånar sig själv. Inspirationen till ett liv utan det jag inte behöver kommer tillbaka och ger mig något som jag längtat efter så länge...

Många tankar far genom huvudet. Man vet inte hur man ska handskas med dem. Är dem positiva eller negativa. Är det normalt att tänka på det sättet som jag tänker på? Är jag normal? Vad är viktigast? Vad är egentligen sanningen? Sanningen om vad, tänker du kanske då. Sanningen om jag är normal eller inte? Nej sanningen i perspektiven du får av livet, säger jag då. Vad är DIN sanning av dina perspektiv av livet? Är det att i stunden vara så ärlig som möjligt? Då menar jag inte att vara ärlig mot dem i omgivningen utan att vara ärlig mot sig själv i första hand och omgivningen i andra hand. Det är nog där det börjar, tankarna som far runt i huvudet som man inte vet hur man ska handskas med. Man kanske känner att man tappar kontrollen över sitt liv... då är det förmodligen allvarligt.

Eller så är det väldigt enkelt, bara man inser och vågar göra något åt det som får en att tappa kontrollen. MOD att kanske rannsaka sig själv och välja det jag behöver istället för det jag vill behöva. Att sluta vara så impulsiv, för det är det som förmodligen händer om du tappar kontrollen. Du blir väldigt impulsiv för du vill inte tappa kontrollen. Du tänker inte efter förre. Du blir impulsiv. Vad är viktigast? 

Hopp! Hopp att inte falla tillbaka igen, hopp om att klara upp det, hopp om att få leva som jag behöver. Ansvar, förväntan. Du KAN ta ansvar, Du KAN klara förväntningarna bara du har modet att hoppas. Hoppet ger oss energi och livskraft att vara medvetna om våra liv och det som händer. Att göra medvetna val i livet som för oss framåt mot dem mål vi har i livet. 

Ju svårare ett val är i livet desto mer människor påverkar vi. Att vara medveten hjälper oss. 

Vi är alla som soptunnor! Vi samlar på oss skit hela vårt liv. Vil man ha ny kostym på sitt liv måste man kanske ha hjälp att hitta nya kläder. När man handlar efter sin egen moral och sina egna principer blir det en glädje som mynnar ut i värdighet. Bara du kan stå för din moral och dina egna handlingar och ta ansvar för dina egna reaktioner gentemot andras budskap och reaktioner, så kan du även handskas med dina egna reaktioner och kanske förstå varför du reagerar på det sättet som du gör. Då har du fått ett verktyg som kan påverka dig själv i positiv riktning. Att gå runt och vara förbannad eller sur på någon annan är väldigt energi krävande och hämmar dig i dit eget liv. Ta hand om dina egna känslor och försök förstå dem så behöver du kanske inte lägga ner så mycket tid och energi på att försöka förstå dig på varför andra människor reagerar på ett visst sätt. Du kommer förmodligen aldrig att kunna förstå fullt ut varför andra reagerar som dem gör. Fokusera istället på dig själv och dina egna reaktioner. Man kommer ändå alltid att bli påverkad på ett eller annat sätt av andra. Och det är en positiv reaktion eftersom det visar på att du i så fall har empati och är en helt normal människa. Empati gör nämligen att du känner tillhörighet med andra och kan skapa dig egna förhållningssätt till det som händer runt omkring dig. Gemenskap med sitt eget tänkande och att tänka på att inte vara så ego om du kanske vill ha någon att dela livet med på ett mer nära sätt än vad en gemenskap blir om du är ego. 

Vill du ha en kärleksrelation är det ännu viktigare att inte vara ego, utan att kunna stödja varandras drömmar och ge utrymme till varandra och lära sig sin partners koder och att tillslut förmodligen omedvetet ha samma koder när man har vuxit ihop som ett VI! 

Duger jag är en alldeles för vanlig tanke. Alla duger på sitt eget härliga sätt. Vi behöver även vara i negativa och positiva processer för att komma till en lösning och komma framåt. Känner du för att ändra på något i dit liv måste du ha MOD att kapitulera inför dem negativa principerna och inse att jag måste skaffa mig positiva principer för att jag ska kunna kapitulera och inse att jag måste göra annorlunda för att komma framåt. Kapitulera inför egot. Moraliska värderingar utifrån min egen värdegrund. 

Här slutar inte mina tankar för dagen utan dem fortsätter och dem kommer aldrig att upphöra förrän jag upphör att existera. Det enda som ändras är sättet jag kommer att tolka dem på genom det jag kommer att möta på livets krockiga stig. Det enda jag vet är att alla som jag träffar på under vägen kommer att tolka mig och mina tankar på lika många sätt som det är människor jag möter. Visst är det spännande.... Det är inte lätt att kommunicera. 

Jag behöver det inte, därför vill jag inte ha det.

Jag vill inte ha det för det hjälper mig inte framåt i min bubbla. 

Jag ska inte klandra mig själv.

Jag behöver inte det, jag vet vad jag har med mig ändå. 

Känslor går inte att esätta med saker. Känslor går bara att ersätta med känslor. 

Jag ansvarar dessutom helt själv för mina egna känslor.

Kanske det är det enda som är mitt eget egentligen.

Jag behöver det inte, därför vill jag inte ha det. 

Trötta fötter, trötta skulderblad, trött i tanke, glad idag. Trötta fötter trötta dar, långa tankar, blöta dar. Frågor fyllda med svar. God natt dag imorgon blir du åter ny, nya tankar nya skulderblad, utvilade fötter, glada dar. Nya svar jag saknat har. Tack för att du finns dag.

Saker som förändras går att få igen.
Dagar som förändrar finns kvar.
Tankar och funderingar sprutar ut ur mitt hjärta. Funderingarna om ett luciatåg, leder ej bort, men hem. Tillslut infinner sig lugnet och jag somnar om igen.

Jag är just nu inne i en period som är ganska jobbig och som innebär att jag ska hitta en väg att gå medan jag nystar mig fram till den sanna och stadiga väg som kommer att vara som en pulserande ådra i mitt fortsatta liv. I detta sökande efter väg har jag tagit till mig två helt olika sånger med tillhörande texter som för tillfället betyder mycket för mig. Jag lever mitt liv väldigt mycket genom musik och texter för tillfället och kommer förmodligen alltid att göra det. Text och musik är ett sätt för mig att uttrycka mig och ett sätt för mig att förstå och hitta mina känslor på. Den första sången jag tänker på är "This train is my life". I den här liknelsen är tåget mitt liv där det finns en hel del vagnar påkopplade. I dem här olika vagnarna finns olika delar och olika människor i mitt liv. Mina nära och kära det vill säga familjen finns i den vagnen som är kopplad närmast loket (hjärtat) i dem andra vagnarna finns allt från nära vänner till inte så nära vänner och även människor som jag egentligen inte vill ha någon kontakt eller anknytning till. I andra vagnar samlas det känslor och förhållningssätt till världen som man stöter på under sin resa. Det är möjligt att det dessutom är en vagn för varje känsla och förhållningssätt. Vid olika stationer kopplar man av vissa vagnar så man blir av med det man inte vill ha. Ibland kopplar vagnarna av sig själva eftersom dem kanske inte vill vara kopplade till mitt tåg längre utan väntar på ett annat som känns bättre och säkrare för dem. 

Under resan så kan det även ske olyckor och då måste tåget ha hjälp att komma upp på banan igen. Det kan behövas lagas och repareras lite innan tåget kan köra vidare igen på sin färd. 

Ibland kan det vara någon individ som vill hoppa på tåget och står och väntar vid en station, då kan det ibland vara så att någon hoppar av vid densamma eller kanske redan har gjort det på en annan station eller kanske man väntar tills man har åkt lite längre. 

Ibland när man står och väntar på stationen kan man ha ställt sig på fel sida spåret och då kan det vara långt att gå eller springa för att komma på rätt plattform till rätt tåg. Kanske kommer man fram i tid innan tåget har gått eller så kanske man missar det. 

Här kommer Texten till Marillions sång.

This Train is My Life

This train is my life 
Speeding through the night 
We have been to these places 
For barely a moment 

Wide awake 
Sometimes sleeping 
Sometimes watching 
Sometimes dreaming 

Through stroby stations 
Too fast to know their names 
Too fast to know if we came or will come again 

Sleeping towns joined together 
By the steel of the rails 
Parallel lines 
Parallel lives 

You and I 
We're movie-rich 
We're reflected in the window 
The dark night's black mirror glass 
Distant lights from the wrong side of the tracks 

Christmas lights 
Go by in the houses 
Anonymous windows 
Anonymous rooms of 
Anonymous souls 

So take my hand 
Squeeze it tight 
Make some light 
In the darkness 
I'm glad you came on this trip 
Don't lose your grip 
Don't lose your grip 
This train is my life 
This train is my life 

Travel with me 
And we'll see..

Sedan kan det faktiskt vara så att ju äldre man blir så kanske man inte stannar på vissa stationer i livet . Eller så är det så att man försöker att undvika att stanna på vissa stationer eftersom dem som går på där bara kommer att göra dig illa eller vara dåliga för dig på något sätt. Men kanske tåget stannar där ändå fastän du egentligen inte vill och när du lämnar och åker iväg igen så är det kanske med halvfart för att du har blivit tömd på energi som du behöver för att fullfölja resan. Dock kan man stanna vid en reservstation och fylla på både vatten och kol till pannan så att man kan tuffa på i bra takt igen. 

Det finns en sång som heter "This train don`t stop there anymore" skriven av Elton John med texy av Bernie Taupin. Denna låt och text betyder mycket för mig. Elton John sjunger om sitt liv och att han inte har tagit hänsyn till sig själv i sitt tidigare liv och att alla beroenden han har haft bara egentligen har varit bromsklossar för honom i hans liv. Livet är ju inte särskilt lätt och kan säkert ses som en bromskloss i sig själv för sitt eget självförverkligande. Man gör dåliga val och växlar in på fel spår ganska ofta i livet och förhoppningsvis lär man sig av detta också så att man tillslut kan vara så klok att man har lärt sig av sina misstag och inte gör dem igen. Om man märker att ens misstag går ut över det "vanliga" livet och kanske över den familjen man har men främst över sig själv så kanske man ska tänka efter att man inte ska stanna upp vid den stationen igen där du gjorde ditt misstag. 

Här kommer texten till Elton Johns låt:

This train don´t stop there anymore.